Eftersom jag kom hem på torsdagskvällen från Finland kändes det viktigt för mig att jag lämnade hundarna hos dagmatte på fredag morgon.
Hade ett affärsmöte på Arlanda innan jag gick för att träffa resten av gänget. Kände bara Annika och Camilla sedan tidigare. Alltid spännade att träffa och lära känna nya människor. Lenita hade åkte ner med Annika och Marita kom med tåget från Göteborg.
Helkas uppfödare kom och överlämnade henne till oss så vi kunde ta den lilla med oss till hennes nya hem i Ungern. Helt plötsligt blev jag "kennelflicka", måste säga att jag trivdes riktigt bra med mitt nya ansvar.

Vi checkade in oss själva och tog burar med hundar till "specialbagage", efter att burarna hade åkt genom röntgen fick hundarna gå in i dom och sattes in i en hiss.. Kändes makabert att se dom försvinna när hissen åkte nedåt!
När vi kom fram till Budapest försvann vissa av oss till toaletten och resten gick till bagagebandet för att ta våra väskor. Helt plötsligt ropar någon, era hundar är på bandet och mycket riktigt , där stod burarna på bandet och åkte runt.. Vi fick hjälp av ett par starka armar att lyfta av burarna, tur att det finns hjälpsamma svenskar och att inte alla är lika tjuriga som den damen som stod längst framme vid bandet och vägrade flytta på sig.. Men som tur är har vissa av oss vassa armbågar. Hundarna verkade ha tagit flygresan bra, lite varma bara.

När vi kom ut i ankomsthallen stod Noemi och väntade på oss.
3 st av oss fick ta hundarna för att rasta dom medan de andra gick för att hämta vår förbokade bil.
Det blev lite problem för biluthyraren när säten skulle plockas bort men rådiga svenska kvinnor löser det mesta. Marita hittade instruktionsboken och Noemi fick läsa högt för biluthyraren för att han skulle klara av uppgiften.
Efter mycket om och men var alla inpackade i bilen och jag satt längst bak med lilla Helka i knä.
Vårt mål var Dunaföldvár där vi skulle bo under våra dagar i Ungern. Nu höll resan på att ta slut redan när vi åkte ut från flygplatsen då en ungersk bilförare missade att det var rött och kom i full fart emot oss. Allt avlöpte som tur var bra med lite panik inbromsningar. Vi forsatte färden på en väg som var ganska krokig och det var som upplagt för att bli åksjuk. Efter ett kort stopp var vi framme och träffade damen som vi skulle hyra av. Hon var väldigt snäll och glad i att prata men kunde ingen engelska så Noemi fick ta den biten..


Efter att vi hade installerat oss åkte vi för att handla till vår frukost och matsäck för lördagen.
Maten och vinet i Ungern är billigt så både det ena och det andra fick följa med i matkassen,,

Fortsättning följer..


Rösta på min blogg:http://www.bloggregistret.se/