Nu är Zehera kastrerad,, I onsdags åkte jag till Albano med en hund som kände på sig att något var annorlunda.
Ingen mat på morgonen och antagligen en matte som inte var som vanligt. Zehera reagerar alltid med att vilja var väldigt nära när hon känner sig osäker och nu satt hon tätt intill mig när vi kom in i rummet där vi skulle träffa vetrinären.  Kände inget förtroende för vetrinären som började med att säga åt mig att tala långsamt för hon kom från Tyskland. Det är väl inget fel på det, att komma från Tyskland menar jag.. men lite mer fokus på hunden hade inte skadat. Jag valde Albano för att tidigare har de varit väldigt proffsiga, men det upplevde jag inte nu..
De skulle försöka ta Zehera först så hon skull kunna komma hem runt ett tiden,,
Fick ett samtal när jag var ute med Yazza på hennes promenad runt lunchtid Allt hade gått bra och hon var vaken,, Du kan hämta henne mellan 16-17.. Ja ha? Men hon skulle ju få åka därifrån tidigare?
När jag kom till Albano för att hämta och hade betalt en summa som jag inte tänker säga här, så blev jag anvisad en plats dit de skulle komma med henne.
När jag hade snällt stått där och väntat en halv timme så kommer den damen som tog betalt av mig och ser att jag fortfarande står där,, Då händer det saker och Zehera kommer halkande med en vårdare. Den blicken som jag fick från Zehera kommer jag aldrig att glömma.. Vad hade jag utsatt henne för? Den frågan har jag ställt mig ett fertal gånger det senaste dygnen.
Tittade på såret och blev chockad då det var cirka 20 cm långt och såg mest ihop tråcklat ut..
Bilden visar såret i dag lördag så det är några dagar.

Första natten sov jag på golvet med henne och hon hade riktigt ont... Hon kröp intill mig och gnydde mest hela tiden.
Jag jobbade hemma på torsdag för att det skulle vara lugnt runt henne. Yazza visade på stor hänsyn och störde inte Zehera.
Andra natten började jag på golvet för att så smånigom kunna krypa upp i soffan med henne nere på golvet. Jag lade två kuddar under huvudet så att "tratten" inte skulle störa för mycket.
I dag var hon med mig på jobbet och det har gått bra..  Hon har mest sovit och tagit det lugnt,,
Hon har fortfarande ont och hennes blick är plågad.
Efter att ha pratat med andra som har gjort samma ingrepp bestämde jag mig för att ringa till Albano och klaga på såret samt hur de hade sytt ihop henne. De bemötte min kritik väldigt sakligt och berättade varför såret såg ut som det gjorde. Jag behövde inte vara orolig för att det skulle bli bråck..
Det kommer nog att bli bättre ju mer tiden går och jag hoppas att det är värt allt senare!
I


Kommer att skriva mer om Ungern i morgon,,


Rösta på min blogg:http://www.bloggregistret.se/